Det hela började med att jag bjöd ned motorkirurgen Bengt till landet. Tanken var att vi två skulle besöka Classic Racing i Ring Knutstorp på lördagen. Vi körde båda moderna hojar och vi hade det förstås trevligt. På Ring Knutstorp träffade vi Peter, Larry och klubbens racingfantaster.

Efter någon vecka så frågade Bengt mig om jag var intresserad av att åka lite längre än bara en dag. Han uppfattade det som att vi hade rätt samstämmig körstil, vilket jag också tyckte.

Bengt kände till att jag hade kört i Frankrike året innan så frågan var ju inte så helt främmande. Jag tände på alla fyra och vi valde att styra färden mot Norge.

Valet berodde på att landet ligger närmare än Frankrike och dom har dessutom fjordar. På minussidan finns det negativa kostnadsläget och bristen på matkultur.

Men vi hade båda stora packväskor.

Jag hittade ett litet hus i staden Odda, vid Sörfjorden med hjälp av Internet. Sörfjorden är en förgrening av den större Hardangerfjorden.

Vi valde att åka dit på svenska flaggans dag och dessutom ta två semesterdagar. På så sätt så fick vi 5 dagar. Nu valde vi att vara hemma på lördagskvällen för att få chans att vila upp efter resan med en extra dag.

Vi tog vägen över Geilo som är en liten omväg. Anledningen berodde på ras i två av dom äldre vägtunnlarna. Dagsetappen blev således 66 mil. Men med moderna hojar så blev det inte så farlig för Bengt. Min ädla del hade nog föredragit en mjukare sadel.

Härligt väder när vi kom fram och Bengt bjöd på en öl i trädgården.

Planeringen gjordes för nästkommande dag och sedan somnade vi.
 

Hästarna vilar uppe på Hardangervidda.

Artikelförfattaren ser ut över Vöringsfossen.

Vöringsfossen och Måbödalen.

Dag 2 i Norge

Vi vaknade hyfsat tidigt och åt frukost. Ute sken solen och det stod klart att dagen skulle bli väldigt fin.

Vi åkte en fin väg på västra sidan av Sörfjorden med Hardangervidda på andra sidan. Fjorden låg spegelblank och det var inte många ute. Vi tog oss till den norra spetsen på denna halvö mellan Hardangerfjorden och Sörfjorden till färjeläget Utne. Vi behövde inte vänta länge förrän färjan kom och vi blev placerade längst fram bredvid en turistbuss från Estland. Jag hade sett bussen dagen innan när dom hade varit ute och tagit på snödrivorna uppe på Hardangervidda.

På färjan satt en japanska med ett hår så långt som vi aldrig hade skådat tidigare.

Nere på däck flockades nu en massa japanska turister runt Bengts hoj. Inte min, kanske beroende på att den kommer från Japan och det gör inte Bengts tyske hoj.

När vi kommer ned till bildäcket, så vill dom prata med Bengt. Men vare sig dom kan svenska eller Bengt japanska. Då kommer deras guide och det är,….. jo hon med det långa håret.

Hon tolkar och sedan frågar hon Bengt om hon får sitta på hans hoj, för dom andra vill fota hojen (och henne?).

Då säger jag till Bengt att det är väl bättre att hon hänger med oss istället för dom där töntiga japanerna. Vi som är så macho.

När färjan är framme vid destinationen så går alla in i bussen och guiden vänder sig till mig och önskar “Trevlig resa pojkar och kör försiktigt”.

Fantastiskt vilken globalisering vi har fått: en svensk guide som ser ut som en japanska, en grupp japaner som ser ut som japaner i en buss från Estland. Bussföraren såg ut som estländare men var nog från Indien.

Sjöflygplan för uthyrning och lyskryssare på Hardangerfjorden.

Vårt funktionella hus i Odda.

Sörfjorden med Hardangervidda.

Färden gick vidare utefter fjorden. Slingrande vägar och jag såg att norrmännen vet var deras fordon är någonstans. Här finns det inte utrymme att på svenskt manér gena i en skymd kurva, för då smäller det.

Såg också att fordonsförare som blir ikappkörda, kör åt sidan när första tillfälle står till buds. På så sätt så blir det inga sura miner eller långa köer som i sin tur tvingar några till svårare omkörningar. Kommentar: det är ju inte första bilen som skapar köer, det är den andre som inte kör om. Men vid dom norska fjordarna så är det inte lika lätt som í Sverige att köra om. Då gäller ett sådant här samarbete. Heder åt dom norska fjordbilförarna. Jo, jag såg ett undantag, där föraren inte ville köra åt sidan och på sätt skapade onödiga köer. Det var en svensk bil, med dekaler från en firma i Hägersten klistrat på sidorna.

Vi åkte söderut i Vestlandet, som det heter. Nu var temperaturen nära 30-strecket. Åkte lite färjor (ej gratis) och en längre nygjord tunnel under Hardangerfjorden. Tunneln var 7,5 kilometer och var som lägst 268 meter under havsytan. Till skillnad mot en tunnel på närmare håll, så höll denna tätt mot vattnet.

Nere vid Haugesund så vände vi riktningen österut och mot Odda. Nu var landskapet förändrat och lite dystrare. Norr om Haugesund är det riktigt vackert och det var inte bara vi som mådde prima, det verkar även växtligheten göra här. Många vackra trädgårdar och stora fruktträdgårdar.

Bara i Hardangerområdet, lär 600 000 fruktträd finnas.
 

Väntan på färjan vid Utne.

Japanska turister fascineras av tysk teknik.

Vackert och prunkande på Vestlandet.

Dag 3 i Norge

Vid frukosten så summerade vi vad vi hitintills hade fått uppleva. Maten var vad vi hade föreställt oss. Första kvällen fick bli på det enda stället i Odda som serverade mat just denna kväll, en kinesisk restaurang. Utflykten dag två intog vi efter vägen och inte heller denna kunde mäta sig med landet söderöver.

Nu skulle vi åka norrut, på Sörfjordens östra sida. Eftersom vi på arbetet hade bestämt en marinkårsövning till hösten på Hardangervidda, så kunde jag inte stilla min nyfikenhet över hur det såg ut där vi skulle strapetsera.

Vi körde upp för en liten serpentinväg, med utsikt över Sörfjorden. Himla grant.

Kom fram till en dal, med en damm. Himla grant. Såg sedan bergssidan vi skulle klättra upp på med arbetskamraterna. Inte lika grant.

Åkte sedan upp till Brimnes för att ta färjan över Hardangerfjorden. Fortfarande sol.

Åkte sedan på skumpiga vägar, som var skumpiga även för Bengts skumphanterbara hoj. Min sadel….

Vi tog oss upp till Voss och nu kändes det som om vi var nere vid Gardasjön. Varmt och höga berg runt omkring.

Körde sedan vidare till Flåm och Flåmsdalen. Fortfarande varmt och dom långa tunnlarna var en kontrast med svalka på gränsen till kyla. Tunnlarna vi körde var över milen. Tänkte lite på hur vi hade upplevt kylan om vi hade åkt åt andra hållet och kört världens längsta tunnel på 24,5 kilometer? Brrrr!

Åkte tillbaka och tog färjan till Utne. Väl hemma så försökte vi att hitta en ny restaurang i Odda. Det slutade med samma kinesrestaurang som tidigare.

Vi tankade våra hojar i Odda och förbrukningen skilde sig markant, trots att vi låg som klistrade efter varandra vid körningarna. När Bengt tankade 11,5 liter, så fyllde jag i 15,1 liter.

Tyssedal, Sörfjorden och min Hornet.

Voss och Norges svar på Gardasjön i Italien – lika varmt var det.

Flåmsdalens bilväg bredvid den mer världskända Flåmsbanan i ovankant.

Dag 4 – hemresan

Vi hade försökt ta reda på hur det var ställt med de skadade tunnlarna. Skulle det gå att köra över Röldal och Haukeli?

Det slutade med att vi tog det säkra före det osäkra och körde samma väg tillbaka över Geilo.

Över Hardangervidda kylde det på, mycket beroende på dom stora snömängderna vid vägkanterna.

Nu skulle vi ned till Sandefjord och färjan till Strömstad.

Vi kom fram i god tid och det var fortfarande sydeuropeiskt väder.

På färjan hjälpte vi en tysk mc-förare med att spänna fast hans hoj. Det var första gången han åkte färja med sin hoj. För min del så var det 30 år sedan sist jag spände fast en hoj på en färja. Deja-vu?

I Odda och vid färjelägena så kom det fram folk som ville prata motorcyklar med oss. På så här vis fortsätter det när man kör motorcykel. Mycket socialt m.a.o.

På första dagen, när vi kom fram till ett Eidfjord med sina stora lyxkryssningsfartyg, kom ett mc-gäng från Sverige fram till oss och frågade om övernattning. Dom undrade om vi hade sett några sådana på vägen. Dom hade åkt på vinst och förlust. Många ställen som dom hade frågat på var upptagna. Jag tror att dom till slut fann övernattning, men då var det bara övernattning och inget mer.

Bokar man i förväg, via Internet så finns möjligheten att hitta riktiga pärlor. Vårt ställe var riktig bra, men när vi två månader senare bor vid samma fjord, då hade vi hittat en riktig pärla. Ett ställe som man hade kunnat vara på tomten en hel vecka utan att behöva aktivera sig, mer än att njuta.

Mer positivt med Norge? Vi åkte gratis med mc på alla broar och tunnlar utom en.

Ett av alla lyxkryssningsfartyg som angör Flåms hamn varje säsong. Detta var ett av dom mindre. Queen Elisabeth är bland dom större.

Bengt och jag avslutar med en stor buffé på båten mellan Sandefjord och Strömstad.
Tur att restiden är 2,5 timme.