Keskusta= centrum

Vi fortsatte på E 3:an till gränsstationen mot
Sovjetunionen. Här var det väldigt glest med
bilar, ju närmare vi kom gränsen.

Det var spännande för oss att se
Sovjetunionen på håll. Ett hundra meter ifrån
oss stod gränsvakterna och iakttog våra
racers.
Vi vände om och körde tillbaka en bit, för att
sedan vända norrut mot Villmanstrand, eller
Lappeenranta på finska. Vi var nu på väg mot
sjön Saima, där vi tänkte köra genom
Punkaharju. Vi kom närmare den Sovjetiska
gränsen och nu dök det stora skyltar upp
efter vägen om fotoförbud. Dessutom var det
stoppskyltar utefter en lång vägsträcka.
Tusan också, vi ville ju ta kort på vakttorn
och dylikt.
Men skam den som ger sig, vi fann snart en
liten grusväg, som vi körde in på.
Kanonmotiv.
Parkerar hojarna och jag tar god tid på mig
för att få bästa bildkomposition.
Några sekunder senare svänger en Ford
Transit in på vägen och ut hoppar en finsk
gränspolis. Han skrek ”put it down, PUT IT
DOWN”. Nog kom kamerorna fort ned i våra
väskor. Han frågade om vi hade hunnit ta
några bilder, vilket vi inte hade hunnit
(läs:den tröge jag). Han berättade att det vi
precis hade gjort, kan ge fängelse. Men
eftersom vi var naiva svenskar, som inte
visste så mycket om den verklighet som då
fanns i Finland, så räckte det för honom om
han kunde skrämma iväg oss så långt som
möjligt. Det kunde han.
Hojarna stannade inte förrän 10 mil senare.
Då hade vi kört förbi både näs och de 1000
sjöarna.
Just det, här har vi ett av de största
resebedrägerierna som jag har råkat ut för.
Inte såg det ut som något märkvärdigt med
alla de finska sjöarna. Vi kunde ju bara se en
sjö åt gången! Vi kunde lika gärna ha varit i
Småland. Då ramlade polletten ned – alla
fräcka bilder ifrån det finska sjösystemet är
taget från luften!

Klassiska höstackar söder om Kuopio.

Klassiska hojar vid polcirkeln.

Klassisk förfrysningsposé.

(dag 3)