Förre ägaren körde hem den

Få in en Honda i en Duett visade sig var av den mer optimistiska arten. Förre ägaren ställde upp på att köra den till Hasslöv åt mig. Han körde snällt efter mig och min Duett.
När cykeln var på gårdsplanen i Hasslöv, så körde jag honom till Hässleholm och betalade hans tågbiljett hem till Nättraby. Hustrun hade precis kommit när jag kom åter. Hon trodde inte att en motorcykel kunde vara så fin. Men jag visste mer. Jag visste vad jag ville och hur den skulle se ut. Jag inhandlade snabbt hjälm och kläder på Sportdepån i Sävedalen. En affär som har förändrats sedan jag handlade där på 70-talet.
Det blev en hel del körningar. Först lite försiktigt. Nog säger man, att har man lärt sig cykla, så sitter det där för alltid. Men lite ringrostig var jag allt. Konstuppvisningar på motorcykel får nog vänta.
Det första som jag finner att jag måste fixa är reflexerna på lyktfästena. Förre ägaren hade tejpat med en fluorescerande tejp. När jag skulle byta till originalreflexen, så fann jag att det bara var rost i fästet. Jag hade parallellt med detta, märkt att min vänster stövel var oljig. Trodde till en början med att packboxen i vänster framben (motorcykelns!) läckte. Av med grejerna och med hjälp av Thuvessons i Fjälkinge fick jag nya grejer. Åkte hem och skulle byta. Fick då se att ena gaffelbenet var krökt av rost i höjd med…..reflexen på lyktfästet. Kondensvattnet stannade på tidiga modeller kvar och rostade sönder både lyktfäste och i mitt fall även gaffelbenet, p.g.a. felkonstruerade gummitätningar. Framdäcket slets snett, då gaffelbenen var krökta åt höger. Tur att jag såg detta. Undrar hur det hade gått om jag kört på en död grävling? Jag gjorde detta på 70-talet. Dom är hårda.
Tillbaka till Thuvessons som hade begagnade gaffelben.

Vår katt Ester provsitter husses nya
njutningsverktyg. Styret och färgen var inte
original. Vid senare försäkringsbesiktning
visade det sig att backspeglarna och
motorkåporna inte heller var i original.
Dessutom var ena ”diamanten” felvänd.

Blir medlem i Classic Honda Sweden

Första juli 2002, valde jag att bli medlem i Classic Honda. En av anledningarna var den hägrade låga försäkringspremien. En premie
för ett veteranfordon som är i originalskick är snuskigt lågt. Jag ville få cykeln i originalskick innan jag gick med i klubben. Nu efteråt, anser jag att jag kunde ha gått med redan från början.
På motorvägen genom Halland kör jag om familjen, vilka blev vittnen till hur jag producerade Lützens dimma efter mig. Detta förklarade en del av min oljeförbrukning, som jag till detta datum, enbart berodde på oljeläckage i kåpan vid växelspaken. Det här
var värre. Bakifrån liknade cykeln en gammal två-taktare. Var det därför den förre ägaren
ville köra efter mig, när han körde hem cykeln
åt mig?
Nu blev detta problem startskottet för att nyttja ”Diskussionsforumet” i Classic-Honda.
Några förslag till vad det kunde vara fick jag. Men inget hjälpte.

Tank och kåpor omlackade. Sex stycken
bilder för försäkringsbesiktningen, fick jag ta
och denna bild publicerades även i klubbens
tidning 2002.

Backspegel ifrån Touringbutiken. Snarlikt
originalet.

Lämnar motorn på renovering

När vinterförvaringen 2002-2003 kom, lät jag
en MC-firma gå igenom motorn, som fann bl.a.
en dåligt honad cylinder, sliten kamaxel.
Cylindern var så dålig, så fodret borde bytas.
Nu hade jag turen med mig, som hade en extra
cylinder hemma. Den var i toppskick. Passar
samtidigt på att få motorn polerad och målad.
I mars 2003 hämtade jag denna granna motor
och en förväntansfull Robert lyfte i motorn i
ramen, med hjälp av tonåring och en
garagedomkraft.
Glömmer att ansluta ventilationsslangen mellan motor och oljeburken. Första provturen gick en kilometer tills jag tappade en insats. Den här gången lyckades jag med att hitta den och såg samtidigt att olja sprutade ur ventilationshålet. Tur att jag tappade insatsen.
Fixa detta och ut igen på en inkörningstur. Köra in den skulle jag göra under 50 mil efter firmans rekommendationer. Jag kände att den hade mycket bättre kraft nu. Härligt!
Bytte olja och filter efter inkörningen och hällde i den medföljande halvsyntetiska oljan.
Körde efter en månad ned motorcykeln till Hasslöv, där den används under sommarhalvåret. I Göteborg är det svårare att göra några goa turer då jag bor på ”fel” sida om staden. Men innan jag gjorde det så fick det bli en härlig dagstur på de nordhalländska vägarna. Jag valde vägar utan vägnummer.
Väl nere i Hasslöv, ringer jag till Firman som gjorde motorrenoveringen angående oljeläckaget vid växelspaken, som inte hade slutat. Får det fixat på garantin. Åker tillbaka hem och vid första stoppet, finner jag att det droppar lika mycket som tidigare. Det hade inte hjälpt med ny packning och Helicoil.
Senare samma kväll, när solen stod i ryggen på mig, fann jag något jag inte ville se. Blå rök i backspeglarna. Som om det hade varit en två-taktare. Hade inte den här dyrbara renoveringen hjälpt? Ringer upp firman som inte ville kännas vid felen. Jag tog samtidigt och konfererade med Diskussionsforumet, där några ansåg att firman inte gjort sitt jobb riktigt och att ”bäste dräng reder sig själv”. Kör en dagstur i Skåne på 40 mil, vilket också krävde en liter påfyllning av olja. Körde sedan hem till Göteborg och fick fylla på olja under färden. Rådet från klubben tog jag fasta på och plockade ur motorn. Tog isär cylindern för att kontrollera om kolvringarna var felvända, eller felplacerade. Nix, de satt rätt. Var det ventiltätningarna? Nä, de var rätt och inte slitna. Var det vevhusventilationen? Nä den var rätt den med.

Motorn renoverad, polerad och målad.

Oljesöl efter bara 15 mils körning. ”Normalt”
sa firman som renoverade motorn.

”Själv är bäste dräng”. Ett gott råd som något.
Mycket lärorikt och stärkande för den mentala
hälsan. Regionombud gav mig tipset. Tack.
 

Stigs Motormekaniska i Axvall

Vem kan avgöra om cylindern och kolvarna är okey? Jo den enligt många bäste motorrenoveraren i Sverige. Stigs motormekaniska i Axvall. Semestern hade precis börjat och motorn var isärplockad.
Skulle verkligen Stig ha tid för mig? Jodå, kom du så skall jag kolla. Stig hittade inget fel på grejerna. Nu började jag tappa tilltron. Stig honade om cylindern och gav mig nya ringar, till ett pris som var bra mycket billigare än firman som gjorde motorrenoveringen. Nu kom frågan ifrån Stig: Vilken olja använder du? Jo, svarade jag, jag kör med en halvsyntetisk.
Stig kommenterade: ”jag har sett många motorer som din, som av oförklarlig anledning uppvisar liknande problem och de har kört på sådan olja. Jag tycker att du skall pröva med en mineral”. Kunde detta vara nyckeln till mina problem?
Tillbaka hem och sätter ihop motorn. Finner att jag borde ha en momentnyckel. Åker till Biltema och köper en. Men vilket moment skall det vara? Det är inte samma måttskala på nyckeln som i boken. Till slut finner min webmaster en omvandlingstabell och jag drar fast muttrarna i rätt ordning. Stig hade tipsat mig om hur jag skulle göra, men så långt kom jag aldrig för jag drog av två dragstänger. Hjälp, det här är inte sant! Jag ringer till Stig om råd. Hade han gått på semester ännu? Nix, ”kom du så skall jag se om jag kan göra något”. Stig hade mycket att göra innan han skulle ta semester och jag började mentalt förbereda mig på en semester med Duetten istället. Någon dag senare ringer Stig, som har fixat att få loss de söndriga dragstängerna och som dessutom satt dit två nya. Han råkade ha några kvar!!
Monterar ihop allt och hamnar i huvudbry. Enligt min markering på kamaxeln och mina foton, skulle den sitta på ett sätt. Detta sätt överensstämde inte med handbokens. Två val, vilket skall jag välja? Jag valde fel. Ingen motor startar när kolven befinner sig i nedre läge, samtidigt som insugsventilen öppnar. Bara att konstatera faktum, gå ur garaget, öppna kylskåpet och ta fram en öl. Efter en timma så tog jag ett djupt andetag och plockade ur motorn ur ramen, med hjälp av garagedomkraft och en tonåring.
Flyttade kamkedjan till andra alternativet och monterade resten.

Avgasventil. Liknar en stalagmit från en droppstensgrotta.

Oljeval? Att diskutera oljesorter kan utlösa
ett tredje världskrig. Enligt Bosse ”Bildoktorn”
Andersson, som skrev samtidigt i sin krönika
i tidningen Classic Motor Magasin, att nya
motorer skulle köras in med mineral och sedan
var det fritt fram med en kvalitetsolja i syntet.
Allt för att kolvringarna skulle få chansen att
slipas in rätt, annars blir det en hög
oljeförbrukning. Detta är min lärdom nu.

Någonstans gick det fel, när jag märkte
kamdrev och kedja. Felbedömningen
kostade någon extra timma och en öl.

Murphy och elfelen

Men Murphy ville inte släppa taget om mig. Murphys lag: om något kan gå fel, så är inte frågan om, utan snarare när det kommer att
gå fel.
Vid längre turer så märkte jag nu att batteriet inte orkade ge startmotorn tillräckligt med kraft. Dessutom misstände motorn. Jag bytte brytare och kondensatorer. Tog en dagstur till Blekinge, men märkte snart att jag inte kunde lita på driftsäkerheten. Kände en olust över att stänga av motorn. Något var fel.
Vände om och valde närmaste vägen hem. Tyvärr var jag inte helt bevandrad i landskapet, vilket krävde täta kontroller av kartan. Nu gick den sämre och sämre. Jag var tvungen att hålla höga varv för att den inte skulle dö. Vågade jag stanna i en backe och kolla kablarna? Jag kunde i värsta fall rulla igång den, tänkte jag. Nej, jag vågade inte utan körde så långt det bara gick och hade turen att komma fram till en stor mack med restaurang. Tyvärr var verkstaden stängd, men servicen har på topp och jag fick hjälp att ladda det stendöda batteriet. Under tiden jag väntade kopplade jag om tändningslåset, som tidigare hade visat på svaghetstecken.
Ringde hem till Göteborg och fick veta att grannarna stod beredda att hämta upp mig.
Men det hade tagit lång tid innan de hade varit på plats.

En softad skönhet, tyvärr höll inte färgen
för bensindropp.

Bilden är tagen på Ramberget i Göteborg, i
eftermiddagssol. Kallt var det och visiret
hade hela tiden imma.

Kalenderpojke och kylan

Nu hade vinterkylan kommit och så värst många njutbara mil hade jag inte fått. Mina turer hade ju varat så länge det hade funnits spänning i batteriet. Så någon vinterförvaring fanns det inte i mitt medvetande.
Vid +3 poserade jag ute vid havet, sittandes med en kopp kaffe, framför motorcykeln. Allt för att komma med i klubbens kalender. På bilden syns det inte vilken temperatur det var, men många på platsen, undrade nog vad jag höll på med. I kalendern kom jag med och klubbens medlemmar och anhöriga får äran att kolla på mig och min cykel under hela september och oktober 2004 ;-).

Januari 2004 blev en månad utan någon körning. Då passade jag på att renovera förgasarna. Köpte en piratrenoveringssats och provkörde sedan. Nu gick den ännu sämre på liten gas. Nu beställde jag tid direkt hos Kenneth. Inte en sommar till! Det visade sig att piratluftskruvarna inte gick ända in. När jag trodde att skruvarna var urskruvade 1 ½ varv, så var de betydligt längre ut. De hade inte bottnat, när jag trodde att de gjorde det.

Klockan är 16.00 i slutet av oktober 2003
och jag blickar ut över havet vid Lilleby.
Något kaffe har jag tyvärr inte i koppen.
Kallt var det vid poseringen av dessa
kalenderbilder.

Vad gör man inte för en bra bild?
 

Förgasarrenovering. Använde tipsen ifrån en
bra hemsida.
http://www.salocal.com/sohc/tech/carb/carb.htm

Tog bort flottörmunstyckena och fann mycket skräp i det lilla filtret. I renoveringssatsen fanns nya munstycken, men inte några med något litet filter. Ställde också in flottörnivån, vilka inte riktigt var i rätt läge. Troligen därför den hade läckt. Nix, den fortsatte att läcka. Men Claes på Goldwing Corner visste hur inkontinensen skulle åtgärdas. Ny bensinkranspackning och tipset att jag skulle böja den lilla plattan som småskruvarna sitter i, på bensinkranen. Fungerade.

PS: Även Claes är hedersmedlem i klubben.

(Tillbaka meny)